Gadolin: Publicister och syndare (1943)

Sigurd Gadolin: Publicister och syndare

• Förlaget Bro, Åbo, 1934; rådhäftad bok (mjuka pärmar och bundna sidor), 110 sidor
• Gammal ägarstämpel på smutstitelbladet, annars är boken i gott skick
• PRIS: 6 euro + frakt 6 euro som spårbart paket inom Finland (utom till Åland: se nedan) = 12 euro (OBS T.ex. i ett 7-euros paket finns plats för fler böcker av samma säljare. Se t.ex. svenska - Haku - Huuto.net)
• GÖR SÅ HÄR: Klicka Osta = Köp, så får du ett automatiskt mejl från huutonet. Där hittar du säljarens epostadress och kontonummer. Betala t.ex. boken/tidningen + fraktkostnaderna eller be säljaren om räkning. Om du beställer flera objekt av samma säljare kan du vänta med att betala tills hela paketets innehåll är klart. Meddela säljaren vad paketet ska innehålla så skickar hen en räkning mejl.
• Postpaket till Åland är dyrare än paket inom övriga Finland. T.ex. 7 euros paket till finska fastlandet kostar motsvaras av ca 12 euros postpaket till Åland eller 11 euros matkahuolto-paket till Mariehamn. Fråga säljaren om fraktkostnader utanför Finland.

Nils Sigurd Gadolin (1892 – 1962) var en finlandssvensk journalist och kåsör. Rfter studier i juridik vid Helsingfors universitet verkade han som utrikeskorrrespondent vid Åbo Underrättelser 1921-30, chefredaktör vid Österbottningen 1931-37 och Östra Nyland 1937-50, journalist vid Vasabladet 1950-62.

Boken innehåller artiklar om olika ämen och kåserier:

• Publicister och syndar
• Mycket politik (sommaren 1930)
• Stormaktspoker (1926-1930)
• Ur "Dagens blad", Smärre kåserier

Bolsjevikerna ha ju avskaffat religionen. De funno den vara kontrarevolutionär. Den talade om högre väsen än Lenin. den var alltså hädelse mot bolsjevismen. Och tsarens Ryssland hade omhuldat den. Soldaterna hade via sina officerare fått kyssa helgonbilder innan de sändes ut på tsarens ärenden med vigvatten i ögonen. Religionen hörde säledes till det där gamla som skulle rivas ned. Bort med helgonbilderna och alla de andra antikverade resterna av en tid som aldrig ick gå igen!

Men böndernas hjärtan voro inte med Kremlherrarnas påfund. Helgonbilden hade för dem blivit en nödvändighetsartikel. Det fanns större och mindre helgon. de större voro mäktigare att ge vad man bad om. De mindra kunde ge också de. Ibland gjorde de det inte. Men man dyrkade och kysste dem ändå. Men ville inte vara utan dem. Det känndes så otryggt. Och när man inte ville, så ville man inte. Ryssen är sådan.

Herrarna i Krem arrangerade en liten konferens. Djersjinski satt och lekte förstulet men en liten vinkelformig pjäs. Är det inte nog, om bondpacket fruktar den här, undrade han tyst. Trotski satt och blängde i smyg på Sinovjev. Om vi skulle göra ett helgon av dig, tänkte han. Sinovjev satt med händerna i kors. Ack, var hans uppriktiga tanke, varför är jag inte som Lenin, då skulle ja gplacera mitt porträtt överallt där helgonbilder ännu finnas... (ur kåseriet Högre väsen)

sökord journalistik media tidningar politik kommunism Ryssland Finland historia humor kåserier locarnofördraget 1925 publicister